El ombuds man. según José Gramunt s.j.

Hace algunos años tuve la suerte de que el Ombudsman del Reino de Suecia, que en ese momento era una digna señora, me recibiera en su despacho y me explicara en qué consistía la institución que presidía. Aclaro que la institución del Ombudsman nació en Suecia hace casi dos siglos, y que en los países hispanohablantes que la han adoptado la conocemos como Defensor del Pueblo.

Tal como se me explicó, el Ombudsman “es una autoridad del Estado encargada de garantizar los derechos de los ciudadanos ante los abusos que pueden cometer los poderes Ejecutivo y, en su caso, el Legislativo, de ese mismo Estado”. Como se ha dicho, esa “autoridad del Estado” no es ni funcionario dependiente de los gobiernos, ni una organización no gubernamental pro derechos humanos, ni mucho menos. Por eso han llamado la atención las declaraciones del Defensor del Pueblo, Rolando Villena, en las que afirma que, en tres ocasiones recibió presiones del ministro de la Presidencia, de la ministra de Transparencia y del viceministro de Coordinación Gubernamental; “insinuaciones” que se entiende recomendaban a Carlos Núñez del Prado para ocupar un alto empleo en la defensoría. Y Núñez fue nombrado representante de la Defensoría en La Paz. He aquí una primera concesión de la Defensoría, obediente al Gobierno.

Esta independencia que ha de librarle al Ombudsman de influencias externas, proviene del origen mismo de su elección que debe salir del pueblo soberano, representado en el Parlamento democrático y, por tanto pluralista. Pero éste no es el caso pues la elección fue impuesta por el propio Presidente de la República y jefe del MAS, quien rechazó la terna de candidatos meritorios que se presentaron para ocupar el cargo, y nombró “a dedo” al Sr. Villena. Este origen espurio coloca al Defensor en la condición de obsecuencia servil al jefe.

De acuerdo a su propia naturaleza institucional, el Defensor del Pueblo no puede aceptar instrucciones de ninguno de los mencionados poderes estatales. Y sin embargo, el Sr. Villena consintió presiones de tres autoridades de Estado, como arriba se ha indicado. Admito que es humano, pero no legítimo. Y si el Defensor se siente vigilado por unos ministros de Estado, su independencia quedará reducida a las meras apariencias.

Siguiendo con la explicación de la Ombudsman sueca, el Defensor no dicta sentencia coactiva sobre la queja del ciudadano supuestamente ofendido por un funcionario público. Sólo recomienda lo que la institución estatal concernida debe hacer o evitar en cada caso con el fin de preservar y proteger los derechos del ciudadano. A pesar de esas limitaciones, la principal fuerza del Ombudsman -añadió la Defensora sueca- es la racionalidad de sus observaciones -que no son caprichos políticos arbitrarios- y la persuasión, ambas acompañadas por la autoridad moral de la persona que ocupa ese alto cargo.

Llegado a este punto, reconozco sin reserva alguna que no soy quién para aconsejar al Señor Defensor del Pueblo. Pero, al mismo tiempo, me permito preguntarle si, bajo los condicionamientos a los que se ve sometido, no sería más honroso dimitir. Y que los responsables de la degradación institucional que han impuesto a la Defensoría, se las arreglen como puedan, pero que no nos hagan creer que el ciudadano tiene un auténtica defensa ante una administración del Estado, demasiadas veces persecutoria y arbitraria.

Den amerikanska skådespelaren Shelley Malil dömdes igår till livstids fängelse, med möjlighet till villkorlig frigivning efter 12 år, för mordförsök på sin före detta flickvän. Malil känd från filmen "The 40 Year Old Virgin" och ett antal tv serier, arresterades i augusti 2008 efter att ha utdelat 20 knivhugg mot sin före detta flickvän. "Hon hade tur som överlevde" sade åklagaren Keith Watanabe under rättegången. Ex flickvännen som vittnade mot Malil under rättegången, var närvarande när domen meddelades. Malil bad om ursäkt för det inträffade innan domaren meddelade domen. Enligt polisen, påträffade Malil flickvännen med en annan man i sin trädgård, fick tag på två knivar och attackerade henne med dessa. Under tiden sov kvinnans två små barn i närheten. Offrets advokater hävdade under rättegången att hon var nära att förblöda. Den 2 juni klockan 23:20 några minuter efter att ha lämnat sin arbetsplats blev min dotter Maria Luisa Aira attackerad av en man som hon kände igen (vilket hon senare meddelade polisen). Angriparen använde en sönderslagen glasflaska vilket orsakade allvarliga skador på huvudet och vanställande skador i ansiktet. Mördaren, för det kan inte vara tal om något annat, lämnade av någon anledning plötsligt platsen, kanske på grund av det vittne som senare räddade hennes liv. Maria Luisa lämnades i en pöl av blod medan mördaren flydde dit han hade kommit ifrån, klädd i blått eller svart, lång, smal med ljus hy och mörkt hår. Om det inte hade varit för en "barmhärtig samarit" som uppfattade faran som min älskade dotter befann sig i och lyckades sätta henne upp hade hon kunnat kvävas i sitt eget blod. Denna person kallade på ambulans och polis vilka förde henne till Sahlgrenska sjukhuset, där hon opererades timmar senare. Under påtryckningar från vår familj och vittnet kallade polisen mördaren till förhör, men släppte honom senare utan annan förklaring än att "Denna person är inte tidigare dömd." Efter några dagar lades fallet ned, och idag 6 månader senare, kan brottslingen som försökte mörda Maria Luisa gå fritt omkring på gatan, medan hans offer lider av följderna av det djupa trauma som han orsakade. Medan USA dömer en som försökte mörda sin fästmö med en kniv, blir inte ens det "potentiella mordet" ordentligt undersökt, eftersom polisen har för mycket att göra .. som att leta efter Jan Guillos medaljer för vilka författaren utlovar en belöning på 50000 kr. I USA får mördaren livstids fängelse. I Sverige blir det inget straff, kanske för att det handlar om Maria Luisa född i Bolivia och med mörkt hår och inte från Sverige. En annan skrattretande sak är anklagelsen och åtalet från det svenska rättsväsendet mot Julian Assange, skaparen av Wikileaks, anklagad för ofredande eller försök till ofredande. Ser ni inte vilken oerhörd skillnad det är i hur den svenska "rättvisan" agerar beroende av om en anmälan görs av en svensk eller en som inte är svensk. Vi vill vända oss till statsministern och justitieministern i hopp om att Maria Luisas fall skall återupptas och att rättvisa skall uppnås till slut.

Wikileaks revela acciones de Evo para controlar los medios en Bolivia

ÄMNE: Bolivia: MORALES manipulerar medieägare

REF: LA PAZ 2569

Klassificerade efter PAS Couselor Denise Urs skäl 1,4 b, d

1. (C) Sammanfattning: Bolivias president Evo Morales fortsätter på offensiven mot medierna, en del av en långvarig kampanj mot den bolivianska medier. Genom muntliga och ekonomiska övergrepp, är den bolivianska regeringen försökte påverka hur nyheterna redovisas i detta land. Den GOB använder finansiella metoder, till exempel slå media med skatt räkningar eller betala stora summor pengar på reklam, för att påverka redaktionella linjer och för att skapa en dimma om sanningsenlighet. Det är också med egna medier för att expandera och förstärka en kultstatus runt Morales. Avsluta sammandrag.

GOB om attacken

2. (SBU) den senaste omgången av politiska attacker mot medierna (Reftel) är del av en pågående kamp.President Evo Morales kallar regelbundet medierna hans "tunga invändningar," och hans "fiender". Trots hans senaste hullingar, men tillägger Morales oftast att han inte mot journalister, men mot media ägare. Rykten har flytande i månader att för att försöka skydda presidenten från hans "fiender" Venezuelas investerare försöker köpa diverse försäljningsställen inklusive La Paz näst största dagstidningen La Prensa, men hittills finns det inga bevis för att anysales har ingåtts.

3. (C) är i stället GOB hotfull medier genom rättegång och visa favorisering i distributionen av dess betydande annons budget för att driva pressen mot en mer positiv bild av sin politik. I ett exempel, skickade GOB La Razón, den största tidningen i La Paz, en skatteutgifterna för nästan $ 5 miljoner för att ha "undviks skatt under 2006."Höga tjänstemän i La Razón spekuleras Public Affairs avsnitt officerare att denna skatt lagförslaget kan ha varit ett försök att skrämma papper att flytta från sina allmänt anti-GOB redaktionella hållning. Skattskyldigheten skulle även sänka värdet på pappret så att det kunde säljas till ett lägre pris.

4. (C) nationalisering av vissa företag har också hjälpt GOB driva sitt tryck framåt. Den 1 maj nationaliserade president Morales kommunikation jätte Entel, en av de största annonsörerna i Bolivia. Den GOB har anklagats för att använda den enorma reklambudget av företagen har det nationaliseras, inklusive Entel, att belöna media som publicerar pro-GOB artiklar och att straffa dem som inte gör det.

5. (C) med ett enda undantag, anti-GOB-tv-nät Unitel, alla de stora medierna i Bolivia acceptera direkt betald reklam från regeringen, inklusive platser som namnge media som "lögnare" och föreslår att bolivianer inte bör lita på vad de läser se, eller höra från pressen.

Ironiskt nog samma media editorialize ofta mot GOB under samma sändningar eller i samma tidningar som bär anti-media-annonser. PAS tjänstemän har bett media direktörer varför de fortsätter att bära GOB annonser, och alla har påpekat att det utan de inkomster det skulle vara svårare att överleva i den mycket konkurrensutsatta marknaden.

Vem äger media?

6. (SBU) Trots att majoriteten av medierna i Bolivia är privatägda, är det svårt att avgöra vem ägarna är. Det finns inga offentliga poster som styrka äganderätten, och företag eller enskilda som äger en majoritetsandel kan sälja utan en offentlig papper spår. Det finns regelbundna rykten om en eventuell försäljning av butiker, men bevis för sådan försäljning är lika med noll och de rykten brukar blekna snabbt.

7. (C) En annan viktig fråga är påverkad av venezuelanska pengar i media. PAS hör regelbundet att Venezuelas affärsmän förhandlar om köp av ett av de TV-nät (oftast kontanter spänns ATB) samt ett flertal tidningar som har ekonomiska problem. Andra hävdar att det är ren spekulation. Ändå har Venezuela pengar byggt en tekniskt starkare, kallas pro-förvaltning, populistiska medienät i huvudsak bolivianska städer, Radio y

TV Populära

8. (C) La Paz, näst största dagstidningen La Prensa rapporterade att Morales har reformerat statligt ägda medier i ett försök att utöka popularitet och kultstatus av ordföranden. Den GOB skapat ett nätverk av radiostationer, en Internet-wire Agency (ABI) och utvidgade räckhåll för statligt ägda TV Kanal 7 med hjälp av en $ 9.000.000 donation från Venezuela för att installera 120 repeatrar. Det finns också rapporter om att budgeten för Channel 7 verksamheten har expanderat genom $ 3.800.000 och att de normala upphandling protokollen har sjunkit. Den politiska oppositionen hävdar att president rekommenderas av en grupp kommunikationsexperter från Venezuela och andra länder.

9. (C) Enligt Morales administration, Kanal 7, Empresa Nacional de Television, har blivit en av regeringens främsta medieverktyg, ofta presentera vinklad och vilseledande uppgifter, öppet propagera för presidenten och hans politik, och tilltron till oppositionen. Kanal 7 är inriktad på att expandera nå och påverka hela landet.Förvaltaren av Channel 7 meddelat att man uppgraderar till den digitala tekniken, en kostsam investering av bolivianska normer. För ett år sedan tillkännagav Channel 7 mottagande av en donation av utrustning från okända källor för att förbättra sin räckvidd i departementen La Paz och Santa Cruz, och att det hade köpt 50 nya repeatrar kan delas ut till avlägsna platser i väster och Amazonas-regionen. Efter den iranska presidentens besök i Bolivia i början av 2007 rapporterade vissa publikationer som Kanal 7 skulle få en stor donation (vissa rapporterade den avsedda donationen skulle vara en flera miljoner dollar investeringar) för att stärka nätverket statliga televisionen, men det har inte funnits några tecken att detta kommer att bli verklighet. Iranska medier rapporterar nu att donationen kommer att vara i form av spanskspråkiga programmering. Kanal 7 sänds också Venezuelas regering ägs Telesur programmering inom ramen för sin ordinarie dagliga schema.

Vem äger tryckta medier?

10. (SBU) Två stora mediekonglomerat tycks egen flesta medier i Bolivia. Spanska gruppen Prisa (ägare av spanska dagstidningen El Diario) äger La Razón, ATB, en privat tv-nät, och Extra en billig sensationsinriktade dagligen. Den andra medier konglomerat vars Canelas och Rivero familjer äger de flesta av de stora nationella dagstidningarna i hela thecountry. I La Paz äger de La Prensa, i Santa Cruz, ledande tidningen El Deber, i Cochabamba ledande dagliga Los Tiempos, de äger också den enda dagliga i El Alto, El Alteño, i Sucre, Correo del Sur, i Potosi, El Potosi , och i Tarija, El Nuevo Sur. Den Canelas-Rivero gruppen papper är i allmänhet kritiska till regeringen. Andra mindre, oberoende ägda tidningar kämpa för allt mer krympande privata sektorn reklamintäkter och accepterar ofta GOB reklam för att fortsätta skriva.

Kommentera

11. (C) Bolivias media miljö blir allt svårare. Den GOB, med hjälp av stora venezuelanska investeringar har använt ekonomisk press i ett försök att ändra den redaktionella linjen i media, och att påskynda eller framkalla försäljning av medier. De regelbundna rykten om förestående försäljningen av media kan vara en rökridå för att täcka en faktisk försäljning, kan de vara en väcka att skrämma media, eller de kan helt enkelt vara fantasi medieägare. Det är alltid möjligt, dock att media kommer att säljas utan allmänhetens kännedom, ändrad uppfattning-ledaren landskap i landet.

Avsluta kommentar. (Bilden tillhör av verket av Diego Licenblat skultör vid silikon av Evo Morales)