Vistas de página en total

miércoles, marzo 13

Aftonbladet, la hoja de la tarde, presenta abundante material gráfico y textos acerca de la elección de Francisco el nuevo papa dando muchos detalles noticiosos


Han är ny påve

- vit skorstensrök i Vatikanen

Habemus Papam!
1,2 miljarder katoliker har fått sin nya påve:
Kardinalen Jorge Mario Bergoglio från Argentina.
I kväll kom beskedet:
Jorge Mario Bergoglio, 76 från Argentina, blir påve.
Han är kardinal i Buenos Aires och den förste latinamerikanska påven.

”Be för mig”

Bergoglios påvenamn blir Franciskus.
Strax innan klockan 20.30 på onsdagskvällen framträdde Jorge Mario Bergoglio på centralbalkongen på Peterskyrkans till folkets jubel.
– Jag ber för förre påven Benedictus XVI, säger den nye påven från balkongen och uppmanar till brödraskap i kyrkan.
Han välsignar de troende.
Till folket säger han att han kommer ”från en annan ände av världen”.
– Tack så jättemycket för ert välkomnande. Be för mig och ha en god kväll, säger Franciskus innan han kliver in från balkongen.

Stod på balkongen

Klockan 19.05 kom beskedet som den katolska världen väntat på sedan 28 februari då påven Benedictus XVI meddelade att ville avgå från det heliga ämbetet.
Tillkännagivandet gavs i enlighet med Vatikanens strikta riter av den seniore kardinaldiakonen, den franske kardinalen Jean-Louis Tauran:
"Annuntio vobis gaudium magnum: Habemus Papam!"
(Jag tillkännager för er den stora glädjen: Vi har en påve!)
Han stod traditionsenligt på centralbalkongen på Peterskyrkans fasad när han sa den berömda frasen, följd av påvens namn samt hans blivande påvliga namn.

Har väntat i regnet

Därefter steg den nya påven, efter en procession, ut på balkongen, till ett öronbedövande jubel. Tusentals människor hade trotsat regnet på Petersplatsen för att få en skymt av den nya påven och vara mottagare av hans första välsignelse till folket, den så kallade "Urbi et Orbi" (till staden och världen).
Katolska kyrkans högste ledare blir samtidigt biskop av Rom och därmed efterträdare till aposteln Petrus som var stadens första biskop.
Pilgrimer har väntat i regnet utanför Petersplatsen sedan i onsdags när konklaven låste in sig i Sixtinska palatset.

Svart rök – igen

De 115 kardinalernas hemliga möte om ny påve har omgärdats av ett massivt hemlighetsmakeri, bland annat antibuggsäkring runt kvarteret för att försäkra sig mot spionage under det viktiga beslutet.
I onsdags kväll meddelades den väntande församlade folkmassan på Petersplatsen för första gången under konklaven att ingen enighet nåtts - genom symbolisk svart rök som signalerades från Sixtinska palatsets skorsten.
Under konklavens andra dag fick kardinalerna jobba mer intensivt med hela fyra planerade omröstningar med speciella rökritualer:
Den första, klockan 10.30, skulle bara ha lett till rök om resultatet var vitt, det vill säga om man enats om ett påvenamn. Den andra omröstningen, strax före lunch, visade åter svart rök.
Den tredje omröstningen – klockan 17.30 – skulle även den förbli röklös, såvida en ny påve inte utsetts, och den fjärde och sista omröstningen, klockan 19, skulle röksignaleras.

Fördes till Tårarnas sal

Och till slut kom signalen – den vita röken från Sixtinska kapellets skorsten.
Under tiden hade den nye påven förts från kapellet till "Tårarnas sal" där han för första gången kläddes i sin förhandssydda påveklädsel. Därefter fick kardinalerna komma fram en och en för att visa honom sin vördnad.
För den nye påven innebär utnämningen inte bara nya arbetsuppgifter utan ett åtagande som blir livslångt.
Såvida han inte gör en "Ratzinger".

martes, marzo 12

desde su pág. en FB la princesa Madelein desde Nueva York, le envía un saludo a su hermano Felipe que corre una marathón




På prinsessan Madeleines Facebook-sida kan vi nu läsa en härlig hälsning till prins Carl Philip och hans flickvän.

Prinsessan Madeleine skriver nu på sin Facebook-sida:
– My dearest brother and Sofia, I wish you both all the best of luck today!!!!
Och så har hon lagt upp denna bild som ni ser här nedan. Vi har fått reda på att Carl Philip ska åka StafettVasan nu under morgonen. Vi återkommer senare med bilder från tävlingen.

domingo, marzo 10

de 97 ha muerto la Princesa Lilian que fue "como una madre para el Rey Carlos XVI Gustavo" y el centro de la familia real.


Prinsessan Lilian har avlidit

10 Mars, 2013, 18:18 i Kungligt | 12 Kommentarer
Lilian
Prinsessan Lilian är död. Hon avled under dagen och blev 97 år gammal.
Prinsessan Lilian på norra banan, Halmstad Golfklubb.
Prinsessan Lilian på norra banan, Halmstad Golfklubb
Prinsessan Lilian har söndagen den 10 mars avlidit i en ålder av 97 år, uppger hovet:
Prinsessan Lilian somnade stilla in under eftermiddagen i sitt hem på Djurgården i Stockholm. Prinsessan Lilian var gift med Prins Bertil, Kungens farbror, står det att läsa på hovets hemsida.
Mrs Lilian Craig blev svensk prinsessa 1976 och vann snabbt hela svenska folkets kärlek. Men allra först var det prins Bertils hjärta som hon erövrade.
Prinsessan Lilian föddes den 30 augusti 1915 som Lillian May Davies och växte upp i industristaden Swansea i Wales. Pappa William Davies var lagerarbetare och mamma Gladys Mary Curran affärsbiträde.

Drömde om ett annat liv

Kärleken höll inte mellan föräldrarna, så Lilian växte upp med sin mamma och styvfar, men hon drömde om ett annat liv. När hon var sexton lämnade hon trångboddheten i Swansea, flyttade till London och ändrade sitt namn från Lillian May till Lilian – en symbolisk början på ett nytt liv.
Lilian Craig på kung Gustav VI Adolfs 90-årsdag, 1972.
Lilian Craig på kung Gustav VI Adolfs 90-årsdag, 1972.

Jobbade som mannekäng

I London fick Lilian jobb som mannekäng, hon medverkade även i reklamfilmer och syntes i modetidningar som Vogue. Kriget innebar dock beredskapsarbete och Lilian satte bland annat ihop radiodelar till den brittiska handelsflottan.

Första äktenskapet

Första äktenskapet, med skådespelaren Ivan Craig (1912-1940), blev ett misslyckande och ledde till skilsmässa. Men tre år senare, den 30 augusti 1943, ordnade hennes vänner ett cocktailparty för att fira Lilians 28-årsdag. Dit anlände biträdande marinattachén vid svenska ambassaden i London, försedd med en elegant vit orkidé: Prins Bertil, inbjuden av en gemensam bekant…

Sveriges hemligaste sambo

Kärleken till prins Bertil förde så småningom Lilian till Stockholm, men förhållandet var problematiskt. Lilian Craig var en kvinna av folket och dessutom frånskild. Hade de gift sig hade prins Bertil förlorat sin plats i tronföljden – och vid denna tid rådde det brist på vuxna tronföljare. Prins Bertil lovade sin far att avvakta, åtminstone tills lillprinsen (idag kung Carl Gustaf) var mogen att axla rollen som regent.

Hemligaste sambo

Lilian blev därmed Sveriges hemligaste sambo; officiellt sett existerade hon inte. Villa Mirage i Sainte-Maxime på Franska Rivieran blev deras bästa tillflyktsort. Även i hemmet Villa Solbacken på Djurgården kunde de vara ifred för fotografer och nyfikna.
Så äntligen fick de varandra...
Så äntligen fick de varandra...

Äntligen fick hon sin Bertil

Först 1976 gav kung Carl Gustaf klartecken till äktenskap och den 7 december samma år vigdes Lilian och prins Bertil i Drottningholms Slottskapell. Efter 33 långa år blev 61-åriga Mrs Craig Hennes Kungliga Höghet prinsessan Lilian. Ceremonin var enkel, precis som de ville ha det.

Man och hustru

Lilian och Bertil fick 53 underbara år tillsammans, varav tjugo som man och hustru. När prinsen gick bort i januari 1997 var sorgen och saknaden oändlig, men Lilian fick stöd och tröst hos kungen, drottningen och barnen.

Med Bingo

Efter prins Bertils bortgång levde prinsessan Lilian ett stillsamt prinsessliv på sitt kära Villa Solbacken, tillsammans med sin golden retriever Bingo och ompysslad av sina väninnor. Ett av de käraste besöken var när kronprinsessan Victoria och Daniel Westling hälsade på. Kungabarnen låg Lilian varmt om hjärtat liksom de uppskattade hennes roll som ”extra-farmor”.
Foto. All Over Press, IBL och Stella Pictures

martes, marzo 5

rescatamos el texto de El Deber que pinta de cuerpo entero, la tarea de los "avasalladores - loteadores" que funcionan como un sindicato contra la propiedad privada. los suecos en Ivirgarzama son víctimas de este mecanismo


Hace años que el Ministerio de Gobierno conoce perfectamente quiénes son los avasalladores de tierras y todavía sigue lanzando amenazas y convocando a reuniones con los productores agropecuarios, quienes no hacen más que actualizar los datos sobre el número de hectáreas tomadas por sujetos que invaden y destruyen a nombre de la administración gubernamental, versión que ha pasado de la hipótesis a la plena certeza.

En este momento hay por lo menos siete predios productivos en manos de estos mafiosos perfectamente organizados y pertrechados en la política, lo que suma un total de 50 mil hectáreas.

Más allá de la acción netamente delictiva que prospera y se multiplica, lo que preocupa es que se vaya consolidando en el país la fragilidad de la propiedad privada y que la libertad de empresa y de trabajo que supuestamente gozan todos los bolivianos que habitan este territorio se haya convertido en un objeto de manipulación de sectores que están consolidando el imperio de la ilegalidad con la venia de un régimen político que busca la popularidad a cualquier costo, incluso la destrucción de pilares básicos de la convivencia humana como la libertad y la propiedad.

Toda una industria que había colocado a Bolivia en un sitial de privilegio, como la actividad forestal ha sido destruida porque las entidades llamadas por ley a proteger el medio ambiente, son muy celosas cuando se trata de hostigar a las empresas, pero muy permisivas cuando el avasallamiento de las reservas madereras y parques nacionales viene del lado de cocaleros y colonizadores, autores de la mayor depredación ecológica que se haya visto en los últimos tiempos.

En Bolivia es normal que el Estado aplique las normas y descargue todo el peso de la ley contra una parte de la sociedad, mientras que hay otros que gozan de una tolerancia inaudita. Esta discriminación es admitida sin el menor empacho por el propio presidente Morales, quien vuelve a recalcar que dentro del Gobierno no existe el derecho a la disidencia y que quienes critiquen serán declarados “enemigos”, como se hizo con dos dirigentes, a quienes se les sindica también el “pecado” de pertenecer a la clase media.

Y así como en el discurso y en las leyes existe la propiedad y del derecho al trabajo, pero no se los respeta, la libertad de expresión va desapareciendo paulatinamente en medio del acoso judicial del Gobierno, que no le pierde pisada a los medios privados, a los que ha colmado de leyes que buscan el ahogamiento de los pocos medios independientes que quedan en el país.

¿Qué se puede esperar de un país sin libertad? Ojalá fuera un asunto netamente político, algo que de por sí es nefasto, pero las consecuencias son también tremendamente negativas para el desarrollo nacional. Nadie ha calculado, porque sería lamentable, cuánto ha perdido el país por todos los ataques a la libertad de producción y con todas las prohibiciones impuestas a los sectores económicos que se han visto limitados por un mero capricho, pues no hay nada de ideológico ni de estratégico (a no ser para las malsanas mentes totalitarias) en arremeter contra la locomotora de la economía nacional, a la que se pretende destruir, poniendo en riesgo la supervivencia de toda la nación. Muchos años de competitividad tirados a la basura, un largo periodo de bonanza desaprovechado por la falta de incentivo a los productores, en fin, un país adormecido por una política que se enrosca en los discursos y los falsos heroísmos.
En Bolivia es normal que el Estado aplique las normas y descargue todo el peso de la ley contra una parte de la sociedad, mientras que hay otros que gozan de una tolerancia inaudita.