Det hörs en hel del spanska när den internationella presskåren anländer till Svenska Akademiens lokaler i Börshuset i Gamla stan. Runt 70 journalister är ackrediterade, och en halvcirkelformad mur av fotografer och kameramän möter Vargas Llosa när han stiger in i salen genom de guldpläterade dörrarna.
Ett knappt hörbart plingande, sedan slås dörrarna upp och så småningom träder en vithårig herre följd av Peter Englund in och möts av fotoblixtar och applåder.
– Kamerorna gör mig lite trängd, skämtar Vargas Llosa och ler lite förläget. ”Muchas gracias”, försöker han några gånger innan fotograferna ger sig.
Den första frågan rör vilket budskap Vargas Llosa vill ge med sina böcker.
– Jag vill inte ge några budskap, jag vill berätta historier. Jag vill att den roll som litteraturen spelar i våra liv blir större. Litteraturen vidgar våra vyer och sinnen, det är meningen med mitt skrivande.
I Sverige har det funnits en debatt om att du är sexistisk, hur ser du på det?
– Sexist, machismo, är jag inte. Jag är försvarare av jämställdhet mellan kvinnor och män, men det stämmer att mina böcker ofta kan verka sexistiska, det är för att de beskriver verkligheten i den värld jag känner, den latinamerikanska.
– Om mina politiska åsikter vill jag säga att nyliberal är jag inte, jag är liberal. Jag tror på och försvarar demokratin och är emot all form av auktkoritarism och totalitarism.
En journalist från Korea vill veta om Vargas Llosa har någon kommentar till ”kandidaterna”, exempelvis koreanska, som inte vann Nobelpriset.
– Sättet som Nobelpriset delas ut på är för mig ett totalt mysterium. Jag vet inte hur Akademien väljer kandidater och utser vinnare, så jag kan inte svara på det. För mig var det en enorm överraskning att vara vinnare i år, jag undrar fortfarande om det är sant eller ett globalt missförstånd.
Vad är den huvudsakliga ingrediensen i en bra berättelse?
– I mitt fall är alla berättelser en del av personliga erfarenheter som bevarats i mitt minne, och som jag sedan väcker i min fantasi och fantiserar runt. När jag börjar skriva en berättelse har jag redan arbetat på den utan att veta om det. I mitt fall är den personliga erfarenheten alltid en startpunkt, fantasi bygger resten.
En rumänsk journalist frågar: Om du ska ge dig in i politiken igen, kommer du att ha nytta av priset då?
– Jag är inte en politiker. Det var väldigt speciella omständigheter i mitt land när jag ställde upp som presidentkandidat. Vi hade i princip ett inbördeskrig och en extremistisk maoistisk rörelse. Det var en väldigt känslig demokrati, nära kollaps, det var på grund av de omständigheterna som jag kände det nödvändigt att gå in i politiken, men jag kommer aldrig att göra om det.
Franska Le Monde vill veta om Vargas Llosa vill hylla någon speciell författare i dag.
– Om det finns en författare som jag vill hylla i dag så är det Gustave Flaubert. När Flaubert startade så hade han ingen talang, han var en imiterare, men han ville så gärna bli en stor författare så han jobbade frenetiskt på att bygga upp sin talang. När jag upptäckte Flaubert fick jag en sådan inspiration, han var essentiell för mig.
Vad tycker du om Wikileaks?
– Min åsikt är dubbel. Å ena sidan är det formidabelt med transparensen, att allt kommer ut i ljuset. Det är bra att de lögner och intriger som alltid finns i politiken och makten kommer ut. Å andra sidan, om allt kommer ut i ljuset försvinner all form av konfidentialitet i politiken. Jag förstår inte hur en stat ska kunna fungera utan att en del saker kan hållas hemliga. Det underminerar staten och lagen och gör att själva essensen i demokratin är i fara.
En mexikansk journalist vill veta hur Nobelpristagaren ser på den mexikanska regeringens kamp mot drogkartellerna.
– Jag tycker att den mexikanska regeringen har agerat med mycket mod för att försöka bekämpa dem, men det som är uppenbart är att det inte går att enbart slå ner på narkotikakartellerna, enbart en repressiv politik fungerar inte. Det är viktigt att alla världens regeringar förstår att om man vill ta bort kriminaliteten som följer i narkotikans spår så måste man legalisera drogerna och kontrollera dem. De enorma summor som används för repression borde i stället användas till prevention, utbildning och rehabilitering, på samma sätt som man framgångsrikt gjort med tobak. Det är enda sättet att komma åt de förfärliga knarkkrigen.
Vad tycker du om valet av fredpristagaren Liou Xiaobo och att Kina hotat straffa Norge för det?
– Jag är helt med det norska parlamentets val, jag tycker att det är ett fantastiskt val och att han förtjänar det. Det går till en person som kämpar för fred i sitt land, ett land som har sett enorma ekonomiska framgångar. Vad man ibland verkar glömma är att Kina är en diktatur som mycket starkt slår ner på avvikande åsikter.
Hur tror du att litteraturen i framtiden kommer att påverkas av all visuell kommunikation, tv, reklam och så vidare?
– Jag tror att det är ett essentiellt problem för kulturen i dag. Vi har haft fantastiska framsteg i alla vetenskapliga discipliner och inom teknologin, men i kultursfären är mitt intryck att den stora trenden i vår tid är banalisering och ytlighet i alla konstnärliga uttryck och i litteraturen. Troligen har den audiovisuella revolutionen varit en bidragande del till detta, det har fört in att det främsta målet för kultur är underhållning. Självklart är kultur också underhållning, men är det bara underhållning reduceras kulturens krafter, och det är kulturens stora problem i dag.
Sista frågan innan Peter Englund avbryter blir: Om du fick ge Nobelpriset, vem skulle du ge det till?
– Först skulle jag återuppväcka Jorge Luis Borges, sedan skulle jag ge honom priset.
No hay comentarios:
Publicar un comentario