sobre el misionero Jean-Erik Mårtensson aparece este muy valioso artículo en DAGEN el diario sueco ocupado de asuntos religiosos. Honor y Mérito a JEM quién fundó en Bolivia e obras, la Planta de Leche MILKA, un hospital en Ivirgarzama (que funciona a full bajo administración municipal) y un centro para rehabilitar jóvenes drogadictos LIBERTAD. el texto describe el accionar del religioso

Vad innebär ” den apostoliska revolutionen”? Vad menas med G-12? Vad är ”en ny lovsångskultur”?  En välkänd pingstpastor, Jean- Erik Mårtensson, behandlar bland annat detta i sin nya bok. Han försöker  ” sopa på den egna trappan”(det vill säga inom pingströrelsen) Han skriver frejdigt, frimodigt och samtidigt med stor sorg. Han belyser det han ser som Pingströrelsens  stora brister;  historielöshet, pragmatism och  brist på systematisk bibelundervisning  som ger  dålig teologisk grund. Han varnar, förmanar och vägleder. Han öser ur sin rika erfarenhet och sina studier i bibel och kyrkohistoria. Han skräder inte orden. Här kan läsarna ta spjärn, tack vare den tydlighet som texten brinner av. Några områden han speciellt riktar in sig på är faran som uppstår när ” moderna apostlar” vill bli församlingsledare, i stället för att bevara sin universella tjänst. Han tror nämligen på universella tjänster, apostlar, profeter evangelister och lärare. Han utövar bister kritik av det han uppfattar som ”Israelromantik ”. Varför ger inte dessa ”Israelromantiker” evangeliet om Jesus Kristus även till det judiska folket? Han utövar kritik mot delar av Livets Ords förkunnelse. Han slår ett starkt slag för det han uppfattar som en av pingstväckelsens viktigaste dimension i den första tiden; en ekumenisk vision om Andens förnyelse till allt Guds folk. Detta har förfuskats gång på gång, hävdar Mårtensson. Han vill vidare starkt och tydligt stå för församlingsdemokrati; Gud kan tala genom vilken medlem som helst. Han betonar själavårdens och biktens stora betydelse. Mårtensson är pingstvän alltigenom, men en  tydlig ekumen. En intressant och spännande kombination! Han lyfter fram behovet av Luthers teologiska bidrag, som han anser helt livsviktigt  Inte minst för vilsna och historielösa pingstvänner! Det hade varit intressant om Mårtensson även hade granskat den katolska och  ortodoxa influensen gällande spiritualiteten i dag. Eller är den ”finkulturellt” rumsren och därmed fredad? Boken avslutas med ett intressant grepp; flera kritiker,  som i förväg läst hans manus, får oförblommerat komma till tals. Och Mårtensson visar både en ömsint lyhördhet och sin typiska rakhet. Boken har främst intresse för  pingstvänner. Jag vill uppmana unga kristna att  intressera sig för den egna historien. Jag menar också  att kristna av olika konfessioner  säkert skulle  känna igen en hel del av bokens  problematik i den egna miljön. Även om vissa hänvisningar till inompingstlig historia säkerligen inte alltid är lätt att identifiera. Jag uppskattar Mårtenssons tydlighet.  En sak som jag saknar i framställningen är konkreta  belägg för det han tar avstånd från. Omdömena blir ofta kraftfulla och generella, men det skulle  varit betydligt lättare att ta ställning till hans bitska kritik om han  belagt den  med citat från  det han kritiserar. Många samtal behöver pågå kring de frågor han så uppenbart ser faror kring. En sak torde vara klar; det är verkligen på tiden att gudsfolket, inte minst pingstvänner, blir läsare ännu en gång. Att bibelundervisningen och bibelsamtalet får komma till sin rätt i församlingarna. Och att vi börjar lära av kyrkans historia. Annars äter ytligheten upp oss helt och hållet! Det behövs en djupgående,  ärlig och trovärdig självkritik, besinning och närgången granskning av pingstarvet. Både dess starka och dess svaga sidor. Mårtensson har gett sitt bidrag. Vad är de nuvarande pingstledarna beredda att bidra med? Vill vi ge utrymme , lokalt och gemensamt, för denna självprövning?