Det finns en lek som gärna används för att komma igång med en diskussion om det som är väsentligt och nödvändigt för att kunna leva ett meningsfullt liv:

»Om du måste bryta upp och lämna allt förutom det absolut nödvändigaste, vad skulle du ta med dig? Välj fem föremål!«
På sitt sätt inbjuder Askonsdagen i början av fastetiden till ett sådant uppbrott och val.

Askonsdagen ‒ askkorset som tecknas på vår panna påminner oss om döden: »Kom ihåg att du är stoft, och stoft skall du åter bli«, säger prästen när han tecknar ett askkors på vår panna. Tänk om någon kom till din arbetsplats och sade: »Kom ihåg att det du håller på med är inte alls så viktigt som du tror. Snart är du inte kvar här. Då kommer någon annan som tar över och arbetar lika bra som du.« Hur skulle det kännas?

Askan får oss att tänka på vår otillräcklighet och vårt livs ändlighet, korset däremot talar om vår tro på och vårt hopp om att det kan uppstå nytt liv ur vår otillräcklighet och bräcklighet bara vi är beredda att stanna upp, orientera oss på nytt och vända om.