Vad är en kardinal?
En kardinal är en del av ett särskilt kollegium som har som privilegium att välja biskop av Rom. Enligt den ordning som nu råder ingår kardinaler som är yngre än 80 år i den konklav som väljer ny biskop av Rom. En kardinal står också till påvens förfogande, antingen som en del av kollegiet som kan sammankallas för att rådfrågas i viktiga frågor, eller som innehavare av ett ämbete för att bistå påven i hans ämbete. De allra flesta kardinalerna är dock ärkebiskopar eller biskopar med ett eget stift, spridda över hela världen. Dessa fortsätter som herdar för det egna stiftet, men kan kallas till Rom för möten med påven eller delar av kurian.
Många kardinaler utnämns också av påven som medlemmar i ett eller flera ”dikasterier” i kurian, som tex troskongregationen eller påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet. Biskop Anders Arborelius OCD är för nuvarande ”consultor” vid påvliga lekmannarådet, som dock fått en ny skepnad genom sammanslagningen av de påvliga råden för lekfolk, familjen och livet.
En kardinal som tillhör den största kategorin av kardinaler, ”kardinalpräster”, får en ”titel” eller en titulärkyrka i Rom. Dessa ärkebiskopar eller biskopar har egna stift. En titulärkyrka är vanligtvis en församlingskyrka som kardinalen blir beskyddare för, utan jurisdiktion över dess förvaltning eller verksamhet. På så sätt kan man säga att en kardinal är en ”hederspräst” i stiftet Rom, med ett särskilt band till biskopen av Rom. Det finns också ”kardinalbiskopar” som har ett titulärstift gränsande till Rom eller de orientaliska patriarker som utnämnts till kardinalskollegiet, och ”kardinaldiakoner” till vilka tillhör de flesta kardinaler som arbetar i kurian eller andra titulärbiskopar.
En kardinal kan också av påven utses till att representera honom vid särskilda eller högtidliga tillfällen. Som ”legatus a latere” vid ett sådant tillfälle är han påvens alter ego, och vid särskilda uppdrag kan han ha en pastoral roll.
En kardinal tituleras ”Ers eminens” och bär svart talar med röda kanter eller rött talar. Kordräkten är densamma som för en biskop men med rött istället för violett färg. Den röda färgen påminner oss om martyrerna, inte minst Petrus och Paulus som led martyrdöden i Rom.
Många kardinaler utnämns också av påven som medlemmar i ett eller flera ”dikasterier” i kurian, som tex troskongregationen eller påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet. Biskop Anders Arborelius OCD är för nuvarande ”consultor” vid påvliga lekmannarådet, som dock fått en ny skepnad genom sammanslagningen av de påvliga råden för lekfolk, familjen och livet.
En kardinal som tillhör den största kategorin av kardinaler, ”kardinalpräster”, får en ”titel” eller en titulärkyrka i Rom. Dessa ärkebiskopar eller biskopar har egna stift. En titulärkyrka är vanligtvis en församlingskyrka som kardinalen blir beskyddare för, utan jurisdiktion över dess förvaltning eller verksamhet. På så sätt kan man säga att en kardinal är en ”hederspräst” i stiftet Rom, med ett särskilt band till biskopen av Rom. Det finns också ”kardinalbiskopar” som har ett titulärstift gränsande till Rom eller de orientaliska patriarker som utnämnts till kardinalskollegiet, och ”kardinaldiakoner” till vilka tillhör de flesta kardinaler som arbetar i kurian eller andra titulärbiskopar.
En kardinal kan också av påven utses till att representera honom vid särskilda eller högtidliga tillfällen. Som ”legatus a latere” vid ett sådant tillfälle är han påvens alter ego, och vid särskilda uppdrag kan han ha en pastoral roll.
En kardinal tituleras ”Ers eminens” och bär svart talar med röda kanter eller rött talar. Kordräkten är densamma som för en biskop men med rött istället för violett färg. Den röda färgen påminner oss om martyrerna, inte minst Petrus och Paulus som led martyrdöden i Rom.
Foto: Crux
