De sitter i våra gathörn, utanför livsmedelsbutiker och Systembolag. De vädjar om vår uppmärksamhet och vill att vi ska läsa deras textade skyltar som berättar om barnen i hemlandet som måste få mat för dagen och kläder på kroppen, om sjukdom, nöd och elände. Deras svenska ordförråd inskränker sig oftast till hej, hej och tack. Men det är ingen tvekan om vad de önskar av oss – hjälp att överleva för stunden och chans till en bättre framtid för sig själva och för sina familjer.
Vi kan välja att se Aurelia och Costel som i första hand levande exempel på ett samhällsproblem. Då ger de oss en påminnelse om att vi måste hantera tiggerifrågan, utrota en företeelse som ingen vill ha, som tillhör en förgången tid i vårt land och som, om den alls måste existerar någonstans i världen, får göra det på bekvämt avstånd från vår svenska verklighet.
Men vi kan också se Aurelia och Costel som medmänniskor, som individer skapade till Guds avbild med okränkbart människovärde och rätt till ett så drägligt liv som möjligt.
Kan inte vända bort blicken
För oss som företrädare för svensk kristenhet är valet av betraktelsesätt självklart. Aurelia och Costel finns här mitt ibland oss. Hösten 2015 är de dessa mina minsta som Jesus ger oss tydliga direktiv om att ge samma hjälp som om det vore han själv som satt i gathörnet, insvept i en filt, och sträckte fram sin pappersmugg. Vi kan inte vända bort blicken och lägga över ansvaret på någon annan, inte om vi tar uppmaningen från kyrkans och varje kristens Herre på allvar.
Det är av största betydelse att alla goda krafter samverkar i arbetet för politiska och strukturella lösningar på de stora problem som tvingar människor att lämna sina hem och familjer för att försörja sig genom tiggeri. I de ansträngningarna på EU-nivå och genom bilaterala kontakter mellan Sverige och berörda länder vill vi ta en aktiv del, liksom i det omfattande hjälparbete som redan bedrivs och som ytterligare behöver byggas ut i deras hemländer.
Myndigheterna i hemländerna bär ett tungt ansvar för diskriminering och utanförskap. Beslutsfattarna inom EU har hittills visat sin oförmåga att hantera situationen. Men det långsiktiga och mödosamma arbetet att vända utvecklingen rätt och bryta en trend som har rötter långt bak i historien står inte i motsättning till konkreta insatser här och nu för våra medmänniskor Aurelia och Costel. Diskussionen om hur de bör utformas är ett huvudtema under den tvådagarskonferens som inleds i dag i Göteborg på initiativ av Räddningsmissionen och med ett stort antal andra organisationer som medarrangörer.
Vi sörjer, vi tror, vi vädjar
En majoritet av tiggarna i våra gathörn är av romskt ursprung. Antiziganism och fördomar mot romer har genomsyrat även det svenska samhället och den negativa inställningen lever fortfarande kvar. Vi sörjer när vi ser hur våra medmänniskor, vare sig de har bott i Sverige i generationer eller kom hit i förra veckan, bemöts illa på grund av ursprung och identitet. Vi tror att alla människor är älskade av Gud just som de är. Vi vädjar därför till politiker och rättsväsende att göra rent hus med alla former av nedsättande och kränkande beteende.
EU-migranternas barn är en utsatt grupp, vare sig de är kvar i hemlandet eller följer med sina föräldrar till Sverige. Ibland är det bättre för barnen att tas om hand om anhöriga i sin invanda miljö men i många fall kan det vara en bättre lösning att inte splittra familjen. Vi sörjer över att just denna grupp är de enda av alla barn som vistas i Sverige som inte har rätt till vare sig fri sjukvård eller skolgång. Vi tror att Gud har en särskild omsorg om barnen som kyrkan fått i uppdrag att gestalta. Vi vädjar om att EU-migranternas barn ska ges samma möjligheter till sjukvård och skolgång som de papperslösa flyktingbarnen.
Bygger på felaktig uppfattning
Vi önskar att vi levde i en tid där ingen behövde tigga för att klara livhanken. När vi blickar ut i världen ser vi att det målet fortfarande ligger långt borta. Vi sörjer över de återkommande förslagen om att förbjuda tiggeri som bygger på den felaktiga uppfattningen att det är möjligt att lagstifta bort fattigdom. Vi tror att Gud håller också den som inte ser någon annan utväg än att tigga i sin kärleksfulla hand. Vi vädjar om en respektfull attityd mot de tiggare som tagit sig till Sverige - trots att de väcker skamkänslor och ger oss dåligt samvete över vårt välstånd.
Varje människa har rätt till drägliga levnadsförhållanden med tak över huvudet och möjlighet att sköta sin personliga hygien. EU-migranternas tillfälliga läger utmanar föreställningen att vi har nått dithän i vårt utvecklade land. På samma vis som romer och resande i Sverige bara för några decennier sedan fördrevs och förföljdes tvingas deras europeiska syskon idag hitta ständigt nya platser för sina bilar, tält och husvagnar. Vi sörjer när vi ser hårdhänta vräkningar och avhysningar som genomförs på ett ovärdigt sätt. Vi tror att den medmänsklighet som Gud lagt ned i oss bjuder oss att med värdighet och försiktighet hantera också den som gör fysiskt intrång på andras mark. Vi vädjar om varsamhet och konstruktiva lösningar i stället för okänslig brutalitet.
Låt Aurelia och Costel leda tankarna till något annat än ett teoretiskt samhällsproblem som måste åtgärdas. Låt dem i stället bli en levande påminnelse om att vi alla har ansvar för den gemenskap och samhörighet människor emellan som kännetecknar det goda samhälle som vi tillsammans med många andra vill vara med om att bygga.
Anders Arborelius
biskop, Katolska kyrkan
Per Eckerdal
biskop i Göteborgs stift, Svenska kyrkan
Pelle Hörnmark
ledare för Pingströrelsen i Sverige
Daniel Norburg
missionsdirektor, Evangeliska frikyrkan
Lasse Svensson
kyrkoledare, Equmeniakyrkan Sverige
Karin Wiborn
generalsekreterare, Sveriges kristna råd
- See more at: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2849273-alla-goda-krafter-maste-losa-det-som-tvingar-manniskor-att-tigga#sthash.Pzs32jDt.TUpnJWCd.dpuf
