Bönen för alla dagar! Herren!

Att jag alltid må brinna som lampan vid Tabernaklet utan att brinna upp. Att jag må ha tro, och tro i överflöd. Å, vad det kostar att tro! Tro utan att se och ändå tro att jag må ha kärlek som är förmögen att ge utan att hoppas på något! Ett totalt avståndstagande, där det endast är själen som räknas, det som hör Gud till.

Att jag må ha kärlek, för att förstå mina nära och kära, och älska dem sådana som de är, med alla deras goda och dåliga sidor. Kärlek mot min nästa, utan att någonsin nedvärdera honom, även om han inte gör något för att vara mer älskvärd och mindre betungande.

Att jag må vara ivrig i din tjänst, utan att glömma något, och troget och med glädje fullgöra mina plikter.

Att jag aldrig förlorar hoppet om en bättre värld! Att jag håller ut och att jag må ha tålamod att stödja dem som fryser, hungrar, och som saknar kärlek, att motstå kärlekslöshet, otacksamhet och glömska.

Att jag må vara konstruktiv. Att jag må kunna se Guds vilja i allt, och urskilja det som är gott mitt ibland det onda, och förmår omvandla varje händelse i mitt liv till ett trons offer till min Herre!