crónica de Göteborg Posten
Det fina folkets kokain
Kokainet har etablerat sig som berusningsmedel runt Avenyn. Och även för den som inte kan peka ut
missbrukaren från den vanlige krogbesökaren så sätter kokainet sin prägel på krogmiljön.
Nedräkningen till midnatt har börjat och bastonerna får flaskorna i baren att dansa i takt på en av Göteborgs nattklubbar.
En varsamt sminkad kvinna i 20-årsåldern som skrikit "party!" åt sin väninna redan nere i garderoben är först ut på dansgolvet till hårt dunkande technomusik.
- Det spelar ingen roll vilket ställe ni går till, har kvinnan från citypolisens gatulagningsgrupp garanterat oss några timmar tidigare.
Klubbfixare, restaurangfolk och folk i svängen har alla förklarat samma sak.
Kokainet finns överallt och på krogen kan vi följa spåren.
Toalettdörrar har kapats nedtill. Det försvårar för den som ska falla på knä framför toalettstolen och snorta i sig en lina kokain från dasslocket. Andra krögare har valt att helt göra sig av med toalettlocken, nöjt sig med att göra lokalerna lite ljusare, byggt om skrymslen och vrår och skickat personalen på utbildning.
Mest på klubbarna
- Kokainet är koncentrerat till klubbarna, det är där folk vill synas och där man vill vara störst, bäst och vackrast, säger Jörgen Lendahl, som leder citypolisens Gatulangningsgrupp.
Att kokain har en särställning som krog- och nattklubbsdrog visar också polisens beslagsstatistik. Nästan vartannat beslag i krogmiljön är kokain.
- Kokain är inget man tar ensam hemma i vardagsrummet. Det är en social grej nästan som två personer som delar på en flaska vin, säger Jörgen Lendahl.
Han beskriver det som en ritual när missbrukarna går in två och två på en krogtoalett, låser dörren om sig för att sedan känna spänningen medan en av dem rengör toalettsitsen eller handfatskanten för att slutligen lägga upp två linor vitt pulver.
- Det var lite pirrit i kroppen, själva situation är speciell, berättar Jessica som var tjugo år när hon testade kokain första gången.
Hon hade ett nytt jobb i modebranschen och blev bjuden av en arbetskamrat i köket under en förfest. I flera år umgicks hon i miljöer där kokain var mer eller mindre socialt accepterat.
- Som tjej blir man bjuden. Många killar tror att tjejer blir upphetsade av kola, det är lite som champagne, en dyr vara att bjuda på.
Mycket är klichéartat när det kommer till hanteringen av kokain.
Det blir tydligt vid polisens tillslag. Som när polisen häromåret slog till mot en känd porrföretagares villa i Hovås. Mannen hade inte bara en skarpladdad Lugerpistol i madrassen i sovrummet.
På kontoret och i den privata baren fann en av polisens narkotikahundar rester av uppdragna kokainlinor.
Eller när Jörgen Lendahl följde med sina stockholmskollegor som slog till mot en kokainlangare på fin adress i Stockholm. Väggarna var täckta med affischer med motiv ur filmerna Gudfadern och Scarface och Jens Lapidus storsäljare Aldrig fucka upp låg på bekvämt avstånd från narkotikan.
Slutar i misär
- De har en väldigt märklig bild av den här världen och det är Tony Montana (huvudrollsinnehavaren i filmen Scarface, GP:s anmärkning) som är den stora förebilden. Men det verkar som om de inte såg hela filmen för den slutar verkligen i misär, säger Jörgen Lendahl.
Han tror inte att de så kallade partyknarkarna i Göteborg är medvetna om vilken smutsig hantering som det vita pulvret går igenom från kokainfabrikerna i Colombia på sin väg till toalettstolens lock.
- De kanske träffar en langare men de ser inte mycket av lidandet, döden och förnedringen, säger Jörgen Lendahl.
Som när en ung man från östeuropa avled på ett hotellrum i centrala Nyköping sedan en svald kapsel med kokain spruckit i magen. Eller när en kurir avled av samma orsak under en resa mellan Göteborg och Stockholm för ett par år sedan.
Eller när tullen knackade på dörren till rum 1212 på hotell Panorama i Göteborg och ertappade en man i 30-årsåldern på bar gärning när han satt på toaletten för att få ut ett stort antal svalda kapslar med kokain. 39 kapslar låg i handfatet på toaletten under rinnande vatten för att bli renspolade.
Efter att ha fått laxermedel på Östra sjukhuset fick kuriren ut ytterligare ett tjugotal kapslar.
- Jag kan inte relatera till de människorna, säger Jessica.
Även om hon ser många baksidor med droghanteringen, hon beskriver hela sväljarverksamheten som fruktansvärd, så är det något hon inte vill tänka på. Hon gör en liknelse med hur vi hela tiden får förklarat för oss hur barnarbetare tillverkar våra kläder och djur behandlas illa för att vi ska få mat på jorden.
Till slut blir det för mycket, menar hon.
- Det är det sista du vill tänka på när du är tjugo och dricker champagne med kompisarna. Man vill bara gå ut, dansa och ha kul och kanske få sig ett ligg.
Tusen kronor grammet
Polisinspektören Kerstin Fredlings blir märkbart engagerad när kokainköparna på Göteborgs innekrogar kommer på tal.
Hon har utrett en lång rad fall med så kallade sväljare under sina år på narkotikaroteln. På bordet framför henne ligger två stora färgfotografier.
Det ena fotot visar en stor hög smutsvita avlånga kapslar paketerade i en Seven Eleven-påse. En del kapslar är mörkare än de andra.
Det är de som kommit ut för tidigt den naturliga vägen och som kuriren tvingats stoppa i sig på nytt för att inte avslöjas i tullen.
Mindre än en kilometer från där vi sitter på tredje våningen i polishuset byts det vita pulvret i kapslarna ägare för en dryg tusenlapp grammet.
- De människorna har inte den blekaste aning om vilka öden som sväljare genomlidit och vilka traumatiska upplevelser som de har bakom sig innan de ens kommer i den situationen att de ska ta de här uppdragen. Bara för att någon ska kunna gå ut och tända på.
En varsamt sminkad kvinna i 20-årsåldern som skrikit "party!" åt sin väninna redan nere i garderoben är först ut på dansgolvet till hårt dunkande technomusik.
- Det spelar ingen roll vilket ställe ni går till, har kvinnan från citypolisens gatulagningsgrupp garanterat oss några timmar tidigare.
Klubbfixare, restaurangfolk och folk i svängen har alla förklarat samma sak.
Kokainet finns överallt och på krogen kan vi följa spåren.
Toalettdörrar har kapats nedtill. Det försvårar för den som ska falla på knä framför toalettstolen och snorta i sig en lina kokain från dasslocket. Andra krögare har valt att helt göra sig av med toalettlocken, nöjt sig med att göra lokalerna lite ljusare, byggt om skrymslen och vrår och skickat personalen på utbildning.
Mest på klubbarna
- Kokainet är koncentrerat till klubbarna, det är där folk vill synas och där man vill vara störst, bäst och vackrast, säger Jörgen Lendahl, som leder citypolisens Gatulangningsgrupp.
Att kokain har en särställning som krog- och nattklubbsdrog visar också polisens beslagsstatistik. Nästan vartannat beslag i krogmiljön är kokain.
- Kokain är inget man tar ensam hemma i vardagsrummet. Det är en social grej nästan som två personer som delar på en flaska vin, säger Jörgen Lendahl.
Han beskriver det som en ritual när missbrukarna går in två och två på en krogtoalett, låser dörren om sig för att sedan känna spänningen medan en av dem rengör toalettsitsen eller handfatskanten för att slutligen lägga upp två linor vitt pulver.
- Det var lite pirrit i kroppen, själva situation är speciell, berättar Jessica som var tjugo år när hon testade kokain första gången.
Hon hade ett nytt jobb i modebranschen och blev bjuden av en arbetskamrat i köket under en förfest. I flera år umgicks hon i miljöer där kokain var mer eller mindre socialt accepterat.
- Som tjej blir man bjuden. Många killar tror att tjejer blir upphetsade av kola, det är lite som champagne, en dyr vara att bjuda på.
Mycket är klichéartat när det kommer till hanteringen av kokain.
Det blir tydligt vid polisens tillslag. Som när polisen häromåret slog till mot en känd porrföretagares villa i Hovås. Mannen hade inte bara en skarpladdad Lugerpistol i madrassen i sovrummet.
På kontoret och i den privata baren fann en av polisens narkotikahundar rester av uppdragna kokainlinor.
Eller när Jörgen Lendahl följde med sina stockholmskollegor som slog till mot en kokainlangare på fin adress i Stockholm. Väggarna var täckta med affischer med motiv ur filmerna Gudfadern och Scarface och Jens Lapidus storsäljare Aldrig fucka upp låg på bekvämt avstånd från narkotikan.
Slutar i misär
- De har en väldigt märklig bild av den här världen och det är Tony Montana (huvudrollsinnehavaren i filmen Scarface, GP:s anmärkning) som är den stora förebilden. Men det verkar som om de inte såg hela filmen för den slutar verkligen i misär, säger Jörgen Lendahl.
Han tror inte att de så kallade partyknarkarna i Göteborg är medvetna om vilken smutsig hantering som det vita pulvret går igenom från kokainfabrikerna i Colombia på sin väg till toalettstolens lock.
- De kanske träffar en langare men de ser inte mycket av lidandet, döden och förnedringen, säger Jörgen Lendahl.
Som när en ung man från östeuropa avled på ett hotellrum i centrala Nyköping sedan en svald kapsel med kokain spruckit i magen. Eller när en kurir avled av samma orsak under en resa mellan Göteborg och Stockholm för ett par år sedan.
Eller när tullen knackade på dörren till rum 1212 på hotell Panorama i Göteborg och ertappade en man i 30-årsåldern på bar gärning när han satt på toaletten för att få ut ett stort antal svalda kapslar med kokain. 39 kapslar låg i handfatet på toaletten under rinnande vatten för att bli renspolade.
Efter att ha fått laxermedel på Östra sjukhuset fick kuriren ut ytterligare ett tjugotal kapslar.
- Jag kan inte relatera till de människorna, säger Jessica.
Även om hon ser många baksidor med droghanteringen, hon beskriver hela sväljarverksamheten som fruktansvärd, så är det något hon inte vill tänka på. Hon gör en liknelse med hur vi hela tiden får förklarat för oss hur barnarbetare tillverkar våra kläder och djur behandlas illa för att vi ska få mat på jorden.
Till slut blir det för mycket, menar hon.
- Det är det sista du vill tänka på när du är tjugo och dricker champagne med kompisarna. Man vill bara gå ut, dansa och ha kul och kanske få sig ett ligg.
Tusen kronor grammet
Polisinspektören Kerstin Fredlings blir märkbart engagerad när kokainköparna på Göteborgs innekrogar kommer på tal.
Hon har utrett en lång rad fall med så kallade sväljare under sina år på narkotikaroteln. På bordet framför henne ligger två stora färgfotografier.
Det ena fotot visar en stor hög smutsvita avlånga kapslar paketerade i en Seven Eleven-påse. En del kapslar är mörkare än de andra.
Det är de som kommit ut för tidigt den naturliga vägen och som kuriren tvingats stoppa i sig på nytt för att inte avslöjas i tullen.
Mindre än en kilometer från där vi sitter på tredje våningen i polishuset byts det vita pulvret i kapslarna ägare för en dryg tusenlapp grammet.
- De människorna har inte den blekaste aning om vilka öden som sväljare genomlidit och vilka traumatiska upplevelser som de har bakom sig innan de ens kommer i den situationen att de ska ta de här uppdragen. Bara för att någon ska kunna gå ut och tända på.
No hay comentarios:
Publicar un comentario