Kräftskivan

Tids nog lider sommaren mot sitt slut, och i october kan man har tur, uppleva riktiga medelhavsnätter i Sverige: stjärnaklara, svartam ljumma nätter. Det är då svenskarna äter kräftor. På grund av risken för utiskning av den svenska flodkräftan införde man i början av nittonhundrataler begränsningar av fisket. Del tilläts från agusti och ett par månader framåt. Kräftan blev således exklusiv och efterlängtad. Kräftpesten har dessutom i omgångar decimetat populationen.
Nu säljs importera kräftor året om, men fá vill tumma på traditionen. I början av augusti börjar uppladdningen i media med omfattande tester av årets utbud, kändisarnas tip och betyg i olika skalor. somliga år ska kräftorna vara kinesiska, et annat är amerikanska. Men de svanska är alltir bäst, det behöver knappast popikas. Problemet är att de är väldigt dyra. Oavsett ursprung kokas de dock som svenskarna vill ha dem: i saltlag, med krondill.
Det lilla fåtal som har möjlighet fiskar flrstås kräftor själva. Kräftan ör ett nattdjur, så fisket måste ske när mörkret fallit. Man fiskar med mjärde och lockar helst med rutten eller rå fisk. Kräftan ska vara levande när den läggs i den kokande lagen.
Från att ha varit borgerlighetens delikatess har kräftskivan blivit folklig. Vissa påfund har med tiden blivit tradition. Kräftor ska man äta utomhus och runt bordet bör det hänga kulörta lyktor. Den vanligaste föreställer en glad fullmåne. Bordet ska vara dijat med engängsduk, tallrikarna ska vara färgglada och av papper. Runt halsen bärs en haklapp och op huvudet bör man ha en fånig strut. sedn är det bara att börja: Kräftorna äts kalla och med händerna. Det är tillåtet att sörpa ljudligt. Tilltugget består av bröd och lagrad västerbottensost. Drykerna är öl och del obligaoriska brännvinet.