Vistas de página en total

miércoles, julio 8


Det kommande G8-mötet i Italien och L'Aquila är på flera sätt av stort symboliskt värde. Förutom att visa solidaritet med Italien efter den fruktansvärda jordbävningen tidigare i år ger mötet oss en unik chans att samfällt agera inför klimatutmaningen. Klimatförändringarna är här och det går allt fortare. När G8-ledarna och deras partners från övriga delar av världen möts i L'Aquila måste den högst prioriterade frågan vara ett globalt, heltäckande och ambitiöst klimatavtal i Köpenhamn för perioden efter 2012. Får vi ett avtal på plats i linje med vad forskarna kommit fram till kan det verkligen resultera i globala utsläppsminskningar.

Ett avtal i Köpenhamn kommer att visa att vi menar allvar med våra insatser för att klara av klimatutmaningen. Detta kommer i sin tur att stimulera de investeringar som krävs för att bygga upp en grön ekonomi, skapa nya jobb, samt driva på tillväxten under de kommande två eller tre decennierna. De som förstår detta i dag blir också morgondagens vinnare.

Den ekonomiska situationen efter krisen kommer att se annorlunda ut än i dag. Därför måste åtgärderna för att hantera den ekonomiska krisen och bekämpa klimatförändringarna gå hand i hand. Det är en chans vi inte får igen. Vi vet att det finns stora vinster att hämta i fråga om energieffektivitet hos företagen, hos konsumenterna och i den offentliga förvaltningen.

Enligt den internationella energibyrån IEA (International Energy Agency) skulle 54 procent av de minskningar som behövs för att klara gränsen på två graders global uppvärmning kunna uppnås på ett enkelt sätt. Det räcker nämligen med att börja använda de energieffektiva tekniker som redan finns i dag. Den ekonomiska krisen kan därför bli startskottet för smarta klimatlösningar som inte bara spar pengar, utan också bidrar till tryggad energiförsörjning.

Vi åker till L'Aquila med några viktiga mål i sikte. Vi står fast vid att den globala uppvärmningen får bli högst 2 grader. Vi står fast vid det globala målet att utsläppen ska minska med minst 50 procent fram till 2050. Dessutom begär vi att de utvecklade länderna ska minska sina utsläpp med minst 80 procent under samma period och att en väsentlig del av detta ska ha uppnåtts redan efter halva tiden. Finansieringen av kampen mot klimatförändringen är en knäckfråga. Vi är tydliga med att EU kommer att lägga fram förslag i god tid. Vi är beredda att ta vårt fulla ansvar.

De utvecklade länderna har stått för den allra största delen av utsläppen. Därför har vi naturligtvis ett särskilt ansvar för att visa ledarskap. Men enbart detta räcker inte. Även de nya, snabbt växande ekonomierna måste dra sitt strå till stacken. Alla måste dra åt samma håll, enligt principen om delat men differentierat ansvar av var och en efter förmåga.

Europeiska unionen och dess medlemsstater är stolta över vårt åtagande att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020. Vi är dessutom beredda att gå längre. Om vi får på plats ett ambitiöst avtal i Köpenhamn vill vi minska dem med 30 procent. Vi vill att andra ska få ta del av våra erfarenheter, till exempel våra kunskaper kring handel med utsläppsrätter. Därför vill vi att alla OECD-länder ska ha anslutit sig till ett sådant system senast 2015. Vi vill dessutom reformera och utveckla det som brukar kallas "clean development mechanism", vilket innebär att de rika länderna finansierar klimatåtgärder i tredje världen och får tillgodoräkna sig motsvarande utsläppsminskningar. Därigenom för vi över nya investeringar och ny teknik till de fattigaste människorna på vår planet för att de inte ska behöva upprepa våra misstag.

Vi är övertygade om att det europeiska ledarskapet kan sy ihop ett avtal i Köpenhamn som vi alla kan vara stolta över. Det finns inget alternativ. För om vi misslyckas nu kommer vi också att misslyckas med att lämna över en bättre värld i arv till våra barn. Låt oss i L'Aquila se klimatförändringen som en stor möjlighet för hela vår planet.

lunes, junio 22


Coca fyller oss
Ökar produktionen av koka och kokain produktionen ännu mer. Vad han avsåg regeringen försöker legalisering.
Editorial El Nuevo Dia
Kan regeringen förklara hur MAS är den produktion som kommer från 30.500 hektar koka i landet? Kommer betoning på industrialiseringen (juridisk) i "heliga blad"? Fortsätt att kräva att alla detta belopp avsätts för traditionella konsumtion? ¿Kvarstår som en framgång visa att utnyttja varje dag ökande volymer av narkotika i landet?
I rapporten kom bara ut ur FN: s kontor mot narkotika och brottslighet (UNODC), vilket avspeglar en ökning med sex procent av Coca odling i Bolivia 2008. Den arealen har ökat ständigt sedan 2006, det år då det fanns 27.500 hektar. Den nuvarande nivån är den högsta sedan 2001.
Med de siffror som rapporterats av UNODC, de 12 hektar som utgör den del av juridiska grödor i landet omfattas av lagen 1008, utgör endast 39 procent av den totala. Detta belopp motsvarar efterfrågan på traditionell användning, vilket innebär att produktion av 18.500 hektar tar en annan väg och det inte tar DEA dra slutsatsen att alla som Coca används för att framställa kokain, eftersom hittills kände inte till några allvarliga projektet avses en annan typ av industrialisering.
UNODC övervakas via satellit över hela landet och funnit att den största ökningen i Coca odling har i Chapare (8%), där längden är beskurna till nästan 10 tusen hektar, medan man i Los Yungas var ökningen 5 procent.
I rapporten hänvisas också till en positiv utveckling av koka om nationalparker, såsom Isiboro säker och Carrasco, där det finns uppskattningsvis två tusen hektar, vilket utgör en enorm påverkan mot den biologiska mångfalden. Vad hände för några dagar sedan i Yapacaní, där grupper av bönder sköt en polis patrullerar området läkemedel och andra tillbud, som resulterade i 20 personer med svåra brännskador att försöka förhindra att bränna av beslagtagen kokain, är ett test Coca vinner mark i områden som hade varit främmande för detta problem. Ska kolla vad som händer på bokningar knepig, Amboró parken och andra områden där ett par år sedan var de första tecknen på Coca räder.
En analys av dessa data förstärka idén att ingenting har hänt här, "frukten alltid ligger i närheten av träd." Naturligtvis talar vi om kokain, vars produktion har ökat med en procent större än för kokain (9%), vilket vittnar om att Bolivia med cirka 113 ton läkemedel per år.
Regeringen i Evo Morales verkar inte bry sig om följderna denna överväldigande, utan tvärtom, eftersom du tittar på legalisering. För några dagar sedan, den bolivianska utrikesministern åkte till Colombia för att uppmana till stöd för landet i FN: s kräva att koka bort från de kontrollerade ämnena. I Bogotá, Choquehuanca kom med nyheten att colombianer har snarare minskat produktionen av både koka och kokain, och i varje fall, han erbjuds hjälp att spela denna utveckling i Bolivia.

viernes, junio 19


hay personajes que son tales por su talento, por su accionar humano, por su grandeza, otros por los escándalos que protagonizan, por su dinero, por sus excentricidades es el caso de Paris Hilton que cansada de tanto barullo y de casarse y descasarse, ahora (menos mal) está encariñada con los perritos a quienes había brindado un mal trato anterior, claro que exagera porque les ha mandado a construír casitas en miniatura con todo lo imaginable y a precios de escándalo (al plarecer el precio de las cosas para la tal Paris no tiene importancia alguna) aquí con uno de sus exmaridos o con el nuevo, qué importa!

viernes, junio 12

De cuatro embajadores que presentan (12 junio) credenciales al Rey de Suecia, está el boliviano según el comunicado de la Cancillería que acaba de llegar:

Bolivias nyutnämnde ambassadör Milton René Soto Santiesteban är född 1955 och är sociolog. Han har huvudsakligen varit verksam inom utbildningssektorn med särskild inriktning på utbildningsinsatser för olika grupper tillhörande den inhemska ursprungsbefolkningen. Sedan 1997 har Soto Santiesteban varit knuten till den svenska biståndsorganisationen Diakonia och dess verksamhet i Bolivia.

Lo que traducido dice: Milton René Soto Santiesteban nacido en 1955 es sociólogo. su ocupación principal se centró en el sector de la educación, especialmente en la incorporación al sistema educativo de grupos originarios. desde 1997 Soto Santiesteban ha trabajado en programas de cooperación como Diakonía y sus actividades en Bolivia.

Los otros tres embajadores que presentaron sus cartas a S.M. el Rey Carlos XVI Gustavo fueron los de Noruega, Rumania y Hungría todos diplomáticos de carrera y con amplia experiencia en el campo de la diplomacia europea

El cochabambino Milton René Soto Santiesteban, ingeniero y sociólogo es el nuevo embajador de Bolivia en Suecia, su primera tarea será abrir nuevos mercados para el país. En cambio aun no se proponen nombres para el embajador en Estados Unidos, después de que mejoraron las relaciones con el país americano.

El canciller David Choquehuanca le pidió a Soto que supere la burocracia, mejore la coordinación, garantice el seguimiento a temas específicos y que sea más proactivo en la orientación de la política boliviana en el país nórdico. En cambio rechazó la idea de tener un candidato para que reemplace a Gustavo Guzmán, ex embajador de Bolivia en Estados Unidos.

Según la Resolución del Senado que aprobó su nombramiento a propuesta del Ministerio de Relaciones Exteriores, Soto Satiesteban que trabajo con la ayuda de Suecia desde 1977 en Bolivia y que es llamado "hermano" por los grupos masistas, será itinerante a Estonia y Finlandia.























sábado, junio 6


Flaggan var hissad, folkdräkten på och humöret på topp. Nationaldagsfirandet blev en lyckad tillställning för prinsessan Madeleine. På morgonen den 6 juni slog hon upp dörrarna till det kungliga slottet och med resten av familjen utflugna från stan, var det hon som tog befälet.

En hel hord nyfikna besökare hade samlats utanför det kungliga slottet för att se hur prinsessan Madeleine öppnade de stora portarna och välkomnade dem in i den vackra byggnaden.

Precis klockan tio, till tonerna av ett pampigt ABBA-medley, gjorde hon entré på slottsbacken - glatt vinkande och ivrig. Efter ett kort tal av riksmarsalk Ingemar Eliasson öppnade prinsessan Madeleine dörrarna och fortsatte in i byggnaden.