Det kommande G8-mötet i Italien och L'Aquila är på flera sätt av stort symboliskt värde. Förutom att visa solidaritet med Italien efter den fruktansvärda jordbävningen tidigare i år ger mötet oss en unik chans att samfällt agera inför klimatutmaningen. Klimatförändringarna är här och det går allt fortare. När G8-ledarna och deras partners från övriga delar av världen möts i L'Aquila måste den högst prioriterade frågan vara ett globalt, heltäckande och ambitiöst klimatavtal i Köpenhamn för perioden efter 2012. Får vi ett avtal på plats i linje med vad forskarna kommit fram till kan det verkligen resultera i globala utsläppsminskningar.
Ett avtal i Köpenhamn kommer att visa att vi menar allvar med våra insatser för att klara av klimatutmaningen. Detta kommer i sin tur att stimulera de investeringar som krävs för att bygga upp en grön ekonomi, skapa nya jobb, samt driva på tillväxten under de kommande två eller tre decennierna. De som förstår detta i dag blir också morgondagens vinnare.
Den ekonomiska situationen efter krisen kommer att se annorlunda ut än i dag. Därför måste åtgärderna för att hantera den ekonomiska krisen och bekämpa klimatförändringarna gå hand i hand. Det är en chans vi inte får igen. Vi vet att det finns stora vinster att hämta i fråga om energieffektivitet hos företagen, hos konsumenterna och i den offentliga förvaltningen.
Enligt den internationella energibyrån IEA (International Energy Agency) skulle 54 procent av de minskningar som behövs för att klara gränsen på två graders global uppvärmning kunna uppnås på ett enkelt sätt. Det räcker nämligen med att börja använda de energieffektiva tekniker som redan finns i dag. Den ekonomiska krisen kan därför bli startskottet för smarta klimatlösningar som inte bara spar pengar, utan också bidrar till tryggad energiförsörjning.
Vi åker till L'Aquila med några viktiga mål i sikte. Vi står fast vid att den globala uppvärmningen får bli högst 2 grader. Vi står fast vid det globala målet att utsläppen ska minska med minst 50 procent fram till 2050. Dessutom begär vi att de utvecklade länderna ska minska sina utsläpp med minst 80 procent under samma period och att en väsentlig del av detta ska ha uppnåtts redan efter halva tiden. Finansieringen av kampen mot klimatförändringen är en knäckfråga. Vi är tydliga med att EU kommer att lägga fram förslag i god tid. Vi är beredda att ta vårt fulla ansvar.
De utvecklade länderna har stått för den allra största delen av utsläppen. Därför har vi naturligtvis ett särskilt ansvar för att visa ledarskap. Men enbart detta räcker inte. Även de nya, snabbt växande ekonomierna måste dra sitt strå till stacken. Alla måste dra åt samma håll, enligt principen om delat men differentierat ansvar av var och en efter förmåga.
Europeiska unionen och dess medlemsstater är stolta över vårt åtagande att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020. Vi är dessutom beredda att gå längre. Om vi får på plats ett ambitiöst avtal i Köpenhamn vill vi minska dem med 30 procent. Vi vill att andra ska få ta del av våra erfarenheter, till exempel våra kunskaper kring handel med utsläppsrätter. Därför vill vi att alla OECD-länder ska ha anslutit sig till ett sådant system senast 2015. Vi vill dessutom reformera och utveckla det som brukar kallas "clean development mechanism", vilket innebär att de rika länderna finansierar klimatåtgärder i tredje världen och får tillgodoräkna sig motsvarande utsläppsminskningar. Därigenom för vi över nya investeringar och ny teknik till de fattigaste människorna på vår planet för att de inte ska behöva upprepa våra misstag.
Vi är övertygade om att det europeiska ledarskapet kan sy ihop ett avtal i Köpenhamn som vi alla kan vara stolta över. Det finns inget alternativ. För om vi misslyckas nu kommer vi också att misslyckas med att lämna över en bättre värld i arv till våra barn. Låt oss i L'Aquila se klimatförändringen som en stor möjlighet för hela vår planet.
